12a i Silva Leauge 2012

I och med helgen uppe i Alfta så är nu Silva Leauge för 2012 avgjort. För mig blev det en rätt strulig finalhelg. Tyvärr. Jag hann aldrig ladda om mentalt efter EM, så mitt huvud var ibland inte alls med, och ibland jätte med. I ena stunden sprang jag i världsklass med tätkänning och i nästa gjorde jag nybörjarmissar. Så kan det gå ibland! Helgen avslutades med en jaktstart. och jag började bra och låg strax innan varvning 7a, men sen kom en dum miss och jag rasade 5 platser. Mitt mål var att komma topp 10, och jag var iaf inte långt ifrån. Även om jag inte nådde målet kommer jag sikta ännu högre nästa år! Kapaciteten finns där. I förra årets Elitserie kom jag på en 18e plats, så ett steg framåt blev det i år vilket känns gött! Och nu laddar jag för Venla. Det kommer bli så skööööj!

Finaldagarna

Tillbaks i Götet igen efter 12 fantastiska dagar uppe i Dalarna och EOC. Jag vetinte om jag kan säga att jag smält veckan än. Den var väldig intensiv och lärorik. Att få debutera i ett seniormästerskap på hemmaplan var bara såååå grymt!! Och det bästa är att om 4 år är det dags igen för ett mästerskap i Sverige. Och då på ännu mer hemmaplan. 2016 går VM i Bohuslän. Gissa vem som ska stå på startlinjen då!

4 löpare från GMOK i svenska truppen, grymt!
Foto Orientering.se

Jag har mycket bra som jag kan ta med mig från finaldagarna. Och mycket som jag kan jobba vidare på. Positivt var att jag var väldigt stabil hela veckan. Jag orienterade som vanligt. Var i väldigt bra balans mentalt. Och mina ben och kropp var väldigt pigga inför varje distans. Vad man gör efter varje lopp är verkligen viktigt inför nästa dags race! Under veckan fick man vara stjärna. Skriva autografer och synas på tv och höras i radio! Jag har fortfarande idolkort kvar, så säg till om du vill ha!

Ögonblicksbild från expertbutik. Foto: Svensk orientering

Ola är poppis! Foto: Svensk orientering

Långfinal:
Lången har varit min favorit iår och för mig var det perfekt att det var den finalen som kom först. Dagen innan var jag ute på TC för att heja på medellöparna, dela ut idolkort, känna in stämningen, bli nervös och taggad och så spana lite kring sista och en eventuell varvning. Det blev en trygghet att ha varit ute på arenan, och dessutom var det otroligt peppande att träffa alla kompisar! Samlingsplatsen för oss löpare var i en skola precis nära arenan, och därifrån blev vi sedan bussade ut till en förstart. Det var ett ganska så bra område att värma upp på. Sprang på en stig bort till ett jättefint vattenfall och över en tågbana som pappa nog hade gillat. Väl vid insläppet till start kände mig lugn och trygg. Och så superförväntansfull!! Med kartan i handen insåg jag att de två första kontrollerna kunde vara luriga. Jag tog det lungt och försökte greppa kurvbilden. Men det gick inget vidare så bytte taktik och körde stenhårt på riktning och blicken upp för att se konturer  bakom kontrollen. Jag ramlade på både kontroll 1 och 2. Det var som jag höll andan till K1, fick den och kunde ta ett nytt andetag innan det var dags att igen hålla andan. Till trean blev det sedan lättare på sträckan, men ingången till kontrollen var fortfarande viktig. Jag kom in i mitt goa flow och jobbade på systematiskt. Tvekade lite ibland och stannade för tidigt, men hela tiden framförhållning, trygghet och glädje. Och trötthet. Det var tufft, och det visste jag att det skulle vara. Jag kämpade på så gott jag kunde. Men tror jag tappade endel mot de andra när orienteringen blev lättare och löpningen mer betydelsefull. En 20e plats blev det slutligen, mindre än 3 min upp till topp 10! Det känns som nåbart, typ imorgon Lite besviken på banan att det gick i samma område som medelfinalen. Men ändå häftig upplevelse. Den här terrängen är rätt främmande för mig så riktigt gött att göra det så bra tekniskt!! Orientera kan jag iaf, även om jag kan bli snabbare där också! Och tusen tack till all publik. Jag höjdes verkligen av all publik och alla hejarop! Det var så häftigt att varva och springa i mål. Om hela banan var publiklöpning hade jag kanske vunnit?!

Karta långfinalen del 1 och 2.

Sprintfinal:
Jag var nervös innan sprinten. Jag funderade vad jag var nervös för. Det var #1. skogskontrollerna. Och #2. publik på banan. Men samtidigt om jag fick tänka efter så borde skogskontrollerna vara min styrka. Och att hålla mig i min egen bubbla vet jag också att jag är grym på, och till varvning och mål längtade jag.
Jag startade lite väl deffensivt, men jag ville verkligen få första kontrollen denna gång. Det fick jag och kunde höja farten då ängslöpningen var enklare än förväntat. Till varvningen kom jag riktigt trött, men försökte fånga publikens energi och kämpa hela sista halvan. Tröttheten visade sig dock i några dumma misstag på sista varvet. Men känslan att springa i mål på lugnet – OBESKRIVBAR!!! Vilket tryck! Ashäftigt! Jag startade ju nästan först, och det var ju en riktig bra fördel. Dem hade stenkoll på mig både på arenan och i SVT1 Skoj! Placeringsmässigt blev jag 28a. Det var kanske inte så rolig placering, men ett jättekliv framåt från kvalet! Extra kul att Sverige tog tre medaljer idag, varav ett guld. HURRA!

Foto: J.Strand

Värdens bästa publik! Foto: Svensk orientering

Stafett:
Jag fick äran att springa stafett i Sverige lag två med Lilian och Lena. Och dessutom fick jag första. Det var kanske 2a eller 3e gången jag sprang första i en damkavel. Om jag var nervös? Ja, men mest så välldans förväntansfull. Såg verkligen utmaningen i att springa första, och så det häftiga att återigen få springa i mål på lugnet som var allt annat än lugnt! Idag skulle jag njuta!! Jag startade i sista led, men fick snabbt en bra plats och första kontrollen satt precis där jag ville. Så gött att spika ettan! Sedan hamnade jag lite efter när jag sprang rätt igenom en blöt mosse. Jag fick kämpa. Men iaf så var radiosporten imponerade av min styrka i uppförsbacken till sexan. När jag väl jobbat mig ikapp schweiz, danmark och gänget fick jag egen gaffel inne i grönraster. Jag tappade klungan igen, missade till varvningen. Men spikade näst sista och sista kontrollen. Dryga minuten efter täten. Och så var det bara spurten kvar. Jag ville springa allt vad jag kunde, men samtidigt så ville jag stanna tiden. Upploppet var det bästa! Orienterare kan heja om de vill. Så häftigt! Mina lagkompisar fullföljde sedan stafetten fint. Och första laget leverade en tredjeplats! Och i det laget sprang Linafina Det var så välförtjänt! Och tänk vilket meriterat lag vi har på Venla nu! Jag längtar!

Världens bästa landslag!

Och så tusen tack…
Stort tack till hela det svenska landslaget, med alla dess aktiva och fantastiska ledare. Ni är grymma!
Och tack till all publik, alla kompisar på arenan och hemma i soffan/framför datorn, klubben – ny som gammal;  för allt stöd och alla hejarop! Vilken inramning ni gjorde för oss löpare! Nu är jag så hungrig på mera! Smart framåt

Count me in 2013!

Ur betong steg en ros

Hemma igen efter Silva Leauge-helg omgång två.
Det blev en väldig fysisk tuff långdistans för mig. Var inte alls pigg i kroppen, så fick slita på alla plan. Hade svårt och greppa kartan så fick inte till kontrolltagningen så jätte bra. Blev osäker och stannade ofta för tidigt. På söndag var det ny dag och nya möjligheter. Riktigt sugen att göra ett bra teknsikt lopp. Ett givande snack innan läggdags om tekniken som skulle användas på medeln. Våga lite på kompassen och attackera kontrollerna med bra riktning. Jag hade en plan, med lite tur att det kunde gått hem. Men njaa ingen tipptopp dag nu heller. Kroppen kändes iaf bättre. Inget att hänga läpp för. Ligger just 9 i totalen så hoppas kunna plocka lite på de 3 tävlingar som återstår
GPSspår från tävlingen:
medel: https://www.tulospalvelu.fi/gps/SL20120429D21E/
lång:https://www.tulospalvelu.fi/gps/SL20120428D21E/
Det är kul att se både min egen och andras. Här blir inget hemligt. Intressant ämne för helgen också hur man ser på etik och moral inom sporten. Vart går egentligen gränsen på vad som är tillåtet? Hur ska man aggerar om man upptäcker att man brutit mot en regel? Med den nya tekniken kan en heldel avslöjas, men det verkar ändå inte spela så stor roll…

10-mila
För 7 år sedan på ett gärde i Kvarn:  ”Det känns stort och bara bra.”
Nu säger jag bara på LÖRDAG!! Nu kör vi, de gör vi!
http://www.10mila.se/2012/

6a i premiären!!

Nu är säsongen igång på riktigt! Silva Leauge som är svensk orienteringens egna liga, det nya elitserien, drog igång ihelgen. Den var fullspäckad med löpare i världsklass både från Sverige och andra länder. Väldigt inspirerande! Silva Leauge består i år av 7 tävlingar, där sista är en jaktstart där först i mål vinner hela totalen. Helgens tävlingar var på hemmaplan, bara 10min med bilen från min lägenhet i tuffa och utmanade Jonsered. Långdistans på lördagen och en medeldistans dagen efter. Jag var väldigt peppad inför helgens tävlingar.

Dag 1 – långdistans
På lördagen kunde jag värma upp med ett leende på läpparna. Jag visste att det skulle bli tufft och en heldel svåra kontroller. Jag älskar utmaningar! Och långdistanser. När jag fick kartan såg jag att de 3 första kontrollerna låg på ett tekniskt krävande berg. Enligt plan tog jag det lungt mot första, var noga med sträckplanen och upp med blicken för att översätta kartan till terrängen. Full koll. Så gött när de tre första kontrollerna satt och det var dags för en längre sträcka. På kvällen innan hade jag tittat på sträckor från j-cupen för 5 år sedan. Och killarna hade haft en liknande som vår första långsträcka. Med trygghet visste jag att det egentligen inte spelade jättestor roll om jag gick ut i bostadsområdet, stigen vänster om det förbjudna eller mer rakt på. Det viktiga var genomförandet. Jag var sugen att ta genom bostadsområdet men var inte sugen på att klättra direkt ut från kontrollen varför jag valde ett vägval mer rakt på istället. Jag sprang lite snett halvvägs på sträckan men kunde snabbt refokusera och komma in i flytet igen. Jag fortsatte att orientera väldigt disciplinerat med bra genomförandet av sträckorna och distinkta kontrolltagningar. Det är uppenbarligen svårt att gå perfekt så blev en onödig miss mot slutet på sista långsträckan. Men hela tiden fortsatte jag kämpa och tänka positivt. Ett lopp avgörs först när man är i mål och sätter i målstämplen. Som jag verkligen fick lön för mödan för denna dag då jag tog två placeringar på upploppet! Gött. Man ska alltid spurta! Jag slutade som 6a, nästan precis 4 min efter Annika Billstam som är regerande världsmästare i disciplinen. Och till min stor lycka ledde jag loppet de 3 inledande sträckorna. Det är verkligen något att ta med sig!

GMOK levererar! 1/3 av podiumplatserna till oss

     
Del 1 och 2 på lördagens långdistans.

Dag 2 – medeldistans
Dagen efter kunde jag följa upp med ett stabilt medeldistanslopp som räckte till en 14e plats 3 min efter vinnaren Tanja Ryabkina. Och idag kom Lina 2a och Viktoria knep platsen efter mig. Heja oss!! Det är tätt i toppen, så gäller verkligen att optimera sin orienteringen. Jag tappar lite extra tid på 3 sträckor, men många går riktigt bra också. Jag är väldigt hungrig på mer, men också riktigt nöjd. Denna helg var ett stort steg framåt för mig jämfört med ifjol. Så nu ska jag faktiskt passa på att suga åt mig allt det goa och njuta!! Alldelles lagom anspänning ihelgen som jag vill bevara. Nästa helg väntar stafett på hemmaplan, fast på andra sidan Sverige i Stavsjö. Stafett är bästa energikicken! Ska bli superkul att se vad Stavsjöterrängen har att bjuda. Jag har bara suktat efter den på cykel :d

Keep the up!

Go with the flow

Jag har det bra! Var ute på sommarstället i början på helgen. Andades lantluft. Duschade ute. Försökte locka fåren med bruna löv. Slappnade av. Cyklade till havet och klättrade upp för ett berg. Mina sinnen fylldes med harmoni; Jag kunde känna vinden mot huden. Se ut över vyer fyllda av minnen. Känna lukten av ett salt hav. Höra fåglarnas glada kvitter. Och smaken av frihet. Ett tomrum fylldes. Så lite kan göra mig lycklig!
 
Helgens andra braiga var två superfina OL-tävlingar, Tolered och Kvillebyn. Tekniskt utmanande och kul. Känns som vinterns teknikpass ger resultat. Helgen resulterade i 2 segrar som jag fortfarande njuter lite av. Gäller att passa på när man får chansen! Det var två bra lopp som jag är rätt så nöjd med. En dålig sträcka på medeltävlingen. Men det var inget som störde mig. Fullt fokus på kontrolltagningen och nästa kontroll. Alltid se framåt och fortsätta kämpa. Ett lopp är inte avgjort förens mållinjen är passerad! Jag har verkligen tryggheten och flyten i tekniken nu. Känslan som jag har när jag springer nu ska jag ta med mig in i hela säsongen. Jag njuter av stunden, ser framåt, drömmer och inspireras. Alltid sugen på mer!

It doesn’t matter where you are coming from. All that matters is where you are going.
Brian Tracy.

Oövervinnliga i Danish Spring relay

Vi kom, vi sågs, vi segrade!? Faktiskt sant. Seger i herrmasstarten, seger i herrstafetten och seger i damstafetten. Och det på danskornas hemmaplan. Underbart!

Danish spring blev riktigt lyckat för min del. 4a på masstarten och 1a på stafetten. Jag var riktigt nervös inför lördagens masstart. Elit frågade i bilen dit hur många vi var i klassen. Jag började gissa på 30, sedan 20 för att slutligen sträcka mig till 40. Vilken koll jag hade. Antagligen ville jag inte ha det så trångt. Runt 80 startande var det rätta svaret. Jag fick iaf starta bredvid Signe och filmbevisen på Danish Spring sida skvallrar nästan om att jag var gladast på startlinjen. För även om jag var nervös tyckte jag också att det skulle bli rätt spännande att se hur jag kunde stå mig fysiskt mot de andra, och även utmana mig själv med att hålla mitt eget fokus och plan på en ”första sträcka”. Jag är rätt nöjd med mitt lopp. Jag tog mig tid att komma in på kartan och terrängen och blev inte stressad då det var rätt gott om folk omkring mig vid kartvändningen. Tålamod och fortsatt fokus på slinga 2. Jag varvade på TC i slutet på den jagande klungan. Kunde bita i och få spurta. Helt otroligt vilken adrenalin jag fick väl vid sista kontrollen. Tyvärr räckte det inte ända fram, kanske om jag inte fått sick-sacka. Men super bra kvitto på fysiska formen, för detta lopp var mer terränglopp än orientering. Öppen skog och synliga kontroller gjorde det väldigt löpbetonat. Tyckte ändå det var kul, då jag mest framstår som tekniskstark. Ida som vann var en bit före, men absolut inom räckhåll. Extra positivt att få ett bra lopp på en masstart med mycket folk. Like!

Drömstart
På söndagen var det dags för min första stafett i Zebra-klubben. Vi mönstrade med 4 st tjejlag. I mitt lag sprang Jennie första, jag mitten och Lina sista.
När jag springer och värmer upp hör jag speakern säga med imponerad röst att Gudebor Majorna har 3 (!!) lag i tät. Gissa om jag blev peppad, gånger 3. Tack Jennie, Emma och Niamh! Jag höjs verkligen av andras framgång. Nervös idag igen, men då vet jag att jag är på g. Får tipset av Lina att vara distinkt vid kontrolltagningarna då pojkarna upplevt dem svårare idag. Och coach Jodal säger att jag är så pass bra att jag kan orientera och styra själv oberoende av de andra på sträckan. Och AP strålar självsäkerhet och trygghet. Dessa saker tog jag med mig in i startfållan och ut på banan. Och så var det det där med spurten och Ita, idag skulle jag inte ens behöva trängas!

Jennie växlade ut mig som 2a precis efter Saik. Jag kom snabbt in i kartan och terrängen. Högt fokus och bra kontrolltagningar. Blicken högt och se långt. Gör en miss vid vätskekontrollen så Lidingö och Pan-Århus som gick ut precis efter kommer ifatt. Fortsätter dock med samma bra fokus. Har samma gaffel som Ita (Pan-Århus). Varvar i rygg på henne och hör gmok-klacken ropa du krossar henne. De orden och revanschlust från lördagen gör att jag både kan orientera och springa ifrån och stämpla först vid sista. Peppad av klubbkompisarna att kämpa hela vägen fram till växlingen springer jag på för att ge Lina så många sekunder försprång som möjligt.

Sista sträckan blev en spännande fight mellan Ida och Lina. Vid varvningen var det tydligt vem som var starkast. Och utan att göra någon djup analys av helgens intervjuer så vågar jag säga att Pan-löparna har respekt för Lina och henns fart! Härligt!! Lina kunde spurta ifrån Ida på sista varvet och jag och Jennie fick göra vårt bästa för att hänga med på upploppet. GÖTT! Första stafettsegern i GMOK Och säsongen har bara börjat…Pojkarna var superduktiga och fixade även dem segern. Och där på alla andra bra prestationer från gmok-runners. Och Fridas vilja att kämpa sig runt trots att ha svimmat i skogen :O Snacka om att ställa upp för laget. Najs! Vilket gäng. Kan ha sagt det förut; men tillsammans höjer vi varandra. Trygg, peppande och go stämning som smittar av sig på prestationerna.

 Glada segrare!
(Foton: J.Strand)

Kom våren, kom skratten

En härlig vårdag@Bertilssons stuga:

Laddad med massa energi och glädje åker jag och klubben till Danmark imorgon för att tävla i Danish Spring. Först masstart i medeldistans och dagen efter stafett. Det blir spännande, roligt och tufft! Som Jennie skrev: Nu kör vi – De gör vi!!

Nytt PB på grus8an – 59 sekunder snabbare!

Sprang grusåttan-test i tisdags. Det märks att det är något speciellt med detta lopp. Det snackas om det hela vintern. Banan ska testas, skovalet blir viktigt, och helt plötsligt är alla i tid till träningen. Denna gång var det extra hypat. Det gick att känna spänningen i luften. Ana många fjärilar i många magar. Förväntan. Glädje. Och ett sug att få springa. Det gick rykten om att det skulle bli tidernas snabbaste lopp. Förhållandena på banan var riktigt bra. Och många bra vinterträningar genomförda, så varför inte?!

Jag var inte särskilt pepp efter helgen att springa fort och riktigt ta ut mig så mycket som man kan göra på grus8an. Jag var lite nervös över hur mina ben skulle kännas. Var riktigt sliten efter lördagens backar, som till och med gett lite träningsvärk. Men det hjälper ju inte så mycket att tänka på hur seg man är eller hur olägligt testet kommer, bara göra det bästa utav situationen. Hade ändå varit ganska pepp hela tisdagen. Jag missade senaste tillfället som var i januari, så jag hade ju lite att ta igen. Och jag ville verkligen komma under 32. Och ska man lyckas måste man ju försöka, om och om igen tills man klarar det. Innan jag cyklade till stugan läste jag Linas rapport från hennes hel-grymma lopp då hon sänkte sitt pers med dryga 50s!! Det lät så lätt när hon beskrev det; ”Tryck över krönet..rulla nedför..stum, men kör bara…osv”. Men visst, hur svårt kan det vara. Jag ska ju bara springa. För er som inte vet är 8an, ett spår här i Skatås med många rakor och få backar. Minst lika tuff fysiskt som mentalt.

Nästan framme i Skatås ser jag ett stort gäng killar som REDAN värmer upp. Jag får ett leende på läpparna. Det är ikväll det händer. Sedan ser jag en efterslänttare komma jagandes efter. Dem utstrålade sådan lycka som små barn kan ha. Hur jag nu kunde se det på håll? Men det var något i deras rörelse, såg så lekande lätt ut. Och sedan möter jag Ols, asglad och pepp. Oj, vad det smittade. Väl uppe vid stugan hade jag ett stort leende på läpparna och riktigt längtade till start. Och längtade till känslan som infinner sig efteråt. När man korsat mållinjen efter att ha kämpat och gjort sitt bästa för dagen. När man är sådär härligt trött.

That which not kill me,
makes me stronger…

Lite längre uppvärmning än vanligt och sedan var det dags för start. Uppemot 60 sugna orienterare stod redo för att kuta!! Jag borde väll egentligen tänkt igenom hur jag skulle springa loppet lite bättre. Min enda plan var att försöka ligga strax under 4min/km hela vägen och sedan hitta glädjen, kämpa och se det som en utmaning. Och inte tänka för mycket på tiden. Jag rusade iväg med de andra i början, vilket jag fick betala tillbaka rätt snabbt. Jag visste att det var osmart att gå ut såpass hårt som det blev, men ibland måste man spänna bågen och låta det bära eller brista. Och om man aldrig testat, kan man ju inte veta! Tyvärr blev jag tidigt stum och fick släppa min klunga och springa själv i 4km. Det var tufft, men envis som jag är kämpade jag på. Lite sneglingar på klockan sa att jag höll en hyffsad tid ändå. Och känner man inte efter så mycket går det att lura sig själv rätt bra med positvia tankar. Jag var duktigt trött mellan 5km och 6km. Men sen kom jag ikapp Niclas, kunde få lite draghjälp samtidigt som det inte var långt kvar. De två sista kilometerna hör till mina favoriter, och den tanken gav min ny energi! Bara försöka trycka på så gott man orkar sista backen och sedan är det mest nedför kvar. Här gäller det att pressa allt. Obeskrivligt skönt när jag passerar 7km skylten, släpper på nedför, upp för sista lilla knicken och jag ser målet. Spurta det sista. Stappla åt sidan för att hämta luft. Ingen tvekan om jag skulle våga titta på klockan. Utan snarare galet nyfiken. 31.18 visade den på. Ett pers med hela 59s! Grymt Riktigt många sekunder som kapades, samtidigt som det känns att jag har mycket mer att hämta en dag med lite piggare kropp. Och jag som trodde det skulle bli svårt att komma under 32min…Nu känns inte ens sub30 svårt längre! Fast först under 31 min. Redan på nedjoggen sa jag att jag ville springa igen, nu på en gång. Och den känslan sitter fortfarande i. Jag vill göra det igen. Anar dock att jag inte kommer säga samma sak om en vecka…;) Det här är nog bland det jobbigaste att springa. Det är så svårt att beskriva åttan. Den är både hatat och älskad. Men en sak är säker: känslan som uppstår efteråt är en av de bästa av känslor.

Hur gick det för alla andra då? Rykten om tidernas snabbaste lopp besvarades. Høye sänkte grus8anrekordet till 24,20 min. Respektgivande! Och det blev personbästanoteringar på var och varannan löpare nästan. Och som det skrevs på klubbens rapport var sänkningar med ca 45s snarare en regel än undantag! GRYM laginsats Tillsammans höjer vi varandra!

Foto:gmok.se 

 Nu till det viktiga på hela inlägget: Jag har blivit riktigt taggad på något mer löplopp. Men det är ju inte lika lätt att hitta som orienteringestävlingar. Vårruset, blodomloppet, Näsetloppet? Om någon har tips på bra lopp i närheten av Göteborg får ni hojta! Skulle vara tacksam för lite tips

Debut

Som jag längtat ända sedan i höstas och senaste tävlingen. Ihelgen var det i alla fall dags för mig att göra debut för säsongen. Och i nya tröjan. Skoj! Gissa om jag var peppad. Jag åkte med mamma, pappa och Emma till Danmark för Nordjysk 2-dagars. Det blir ju mest tävla, tävla men vi hann iaf med en tur till Skagen och grenen. Vi såg också Looren sjunga grymma Euphoria-låten. Det är nästan en tradition nu att börja säsongen med att ta färjan över havet! Tycker det är en lagom start på säsongen. Bra motstånd, men ingen hysteri kring tävlingen. Man kan komma in i tävlingsrutinerna i lugn och ro, vilket är skönt Jag brukar vara lite osäker och det kan ta ett par tävlingar innan jag kommer in i tävlingsflytet. Men iår var det annorlunda. Jag har sprungit så pass mycket teknik hela vintern, både lungt och snabbt, så det var inget konstigt i lördags. Nervös innan start, men inte för att jag skulle ha glömt hur jag orienterar eller hur jag skulle stå mig mot de andra. Utan snarare härligt nervös för att det äntligen var dags att få utmana mig själv. Utmaning att någon gång springa ett perfekt lopp, att ta ut sig och visa fight-face.

Mysigt skogsmål.

I år gick långdistansen lite inne i landet, i Tolne. Och det bjöd på kontinental orientering där vägvalen var det svåra momentet. Själva orienteringen tyckte jag var enkel, men då gäller det också att orka springa på och kunna hålla uppe det positiva tänket även när man är trött. Jag var rätt sliten i bena, men gjorde ett bra tekniskt lopp bortsett från några vägval som kunde tjusteras till det bättre. Superkul och springa igen!

Banan lördag.

På söndag var det en medeldistans i en helt annan terrängtyp. Nyttigt att få öva på att ställa om sig från en teknik till en annan. Det var nu mer ”klassisk” Nordjysk terräng med klitter. Jag gillar denna typ av terräng. Men det är svårt att hålla uppe farten och jag har en hel del att förbättra. Jag känner ändå stor skillnad från första gången jag sprang i terrängen för 4-5 (?) år sedan. Då var jag väldig nervös för uppgiften och den annorlunda terrängen. Men nu är det bara så kul!!

Medeldistans söndag.

Två stycken andra platser efter Ida Bobach resulterade helgen i. Det var en najs start! Och nu är jag hungrig på mer!! Nu kör vi!

Million pieces

Denna helg som var tillbringade jag här hemma i Göteborg. Den var ganska fylld med roliga saker. Och olika saker.
Fredag kväll började med att jag sprang ett fint långpass med Lina. Mötesplats tunneln halv sex. Jag var lite tidig så efter att ha knutit om skorna ett antal gånger utan att bli nöjd, började jag spana i riktning mot hennes hus. Men det kom bara folk på väg hem. In i varma lägenheter och säkert uppdukade bord. Och vi skulle springa :O Får iaf syn på världens ljussken längre ner mot lekparken. Första tanken var rymdskepp, andra tanken var Lina. Ingen dålig lampa hon hade. Och min ska ändå vara skaplig. Vi sprang iaf en fin lång runda i Knipeflåg/Skatås. Med lamporna på. Borde ta det som en vana att oftare köra med lampa!! 100 min. Mys! Senare på kvällen var jag på en grabbig kakbuffe ala studiegången. Gott! Även om nu träning var pricken över i:et denna fredag, träningsfreak som jag är!

Lördag blev det sovmorgon, 2012 kick-off och fest i gmok-stugan. Inspirerande och rolig dag för att sammanfatta det kort och gott!!

Söndag var det träningsdag i GOF:s regi med en gästspelande Peter Öberg. Momentbana + föreläsning. Riktigt bra bägge delarna tycker jag. Något att lyfta från Peters föreläsning är hur man ser på teknik (basfärdigheter, specialfärdigheter etc.) och hur man jobbar med det innan och efter en träning/tävling. Alltså hur man tar tillgodo det man lär av att träna OL-teknik. Viktigt att tänka på! Såklart lär man sig massor ute i skogen men med förberedelse före och uppföljning efter tror jag man får ut ännu mer utav det.  Ett sätt kan vara att följa upp träningen med hjälp av gps-klocka. Min rutt från träningen la jag in i Opath, ett nytt analysprogram som jag tror fortfarande är lite under utveckling. Kan bli nya grejen in the future! Absolut användbart och nyttigt för att få ut mer av sin träning. Här kan ni se hur jag sprang på träningen: Momentbana ; kryssa i Anna så kommer min rutt.

Avslutade sedan helgen med ett mysigt biobesök med mina två fina Klasskompisar Lovisa och Camilla. Bra helg rakt igenom!! Me like