Euromeeting

Bild
Foto: Anneli Östberg
Såhär galet fint var det vid startplatsen inför medeldistansen. Uppe vid kammen är gränsen till Italien. Tyrolerna är en region över gränserna Italien och Österrike. Alla tre tävlingarna i Euromeeting hölls i den norra delen, Österrike. Det började med en sprint inne i Olympiastaden Innsbruck, där min kropp chockades rejält. Första tuffa passet på nästan två veckor. Jag satsade och väggade, så kan det gå. Tekniskt får jag bättre och bättre koll på sprinttänket. Tror det är dags att höja förväntningarna på mig själv även i sprint.

Foto: worldofo.com

Dagen efter var det medeldistans i en terräng som är svår att beskriva, den måste helt enkelt upplevas. Detta var min bästa dag med en 5e plats.Terrängen kring Obenbeergersee är extrem tekniskt bitvis. Det gäller att kunna plocka ut vad som är lätt och tydligt att läsa på. Att se skillnad på en sten och en punkthöjd kräver viss fanatsi. För att underlätta kontrolltagningarna lade jag stort fokus på riktning och kontrollplacering, och hela tiden behålla lugnet och mitt eget fokus. Folk var som yra höns. Och jag vetinte hur många som ville hjälpa mig. Jag trodde det var allmänt känt att landslagslöpare från Sverige kan orientera, eller?? 😉 Något som bidrar till att orienteringen blir utamanande är underlaget i skogen. Det är små grästuvor och gropar, som gör att man hela tiden måste fokusera vart man sätter fötterna för att inte försvinna ner i nån grop, och så samtidigt ha koll på kartan. Här nedan är några foton på terrängen:

Bild
Foto: worldofo.com

Och så min karta nedan. Jag hade 55min, och segrartiden på denna medeldistans var över 50minuter!!! Det var bara 14st av uppemot 50 startande som kom under timman. Extremt.
Bild

Sista dagen var det Långdistans. Ny utmaning med mycket skrålöpning. De fyra första kontrollerna, där det gällde att hålla höjd och följa kurvan gick hur bra som helst. När jag kom in i området där fjärilen var fick jag problem och det började missas, och då rinner tiden iväg. Det ser återigen lätt ut på kartan, men området kring fjärilen var svårt. Högt gräs, och svårt att urskilja vegetationen. Dock vet jag exakt hur jag ska göra nästa gång för att behärska även denna terräng. Vid varvningen kom tröttheten och för första gången i mitt orienterarliv sprang jag nästan i en cirkel. Till den positiva sidan hör att jag var rätt medveten av tröttheten och kunde bitvis ta kartstopp och vägval för att investera i tid och minimera risken för mera missar.
Kartan:

Bild

Tekniskt många nyttiga erfarenheter under veckan även om det var kämpigt fysiskt. Det blev inte dem prestationerna och resultaten som jag hoppats på, men en femte plats kan jag ändå ta med mig, och med tanke på min uppladdning var det bra. Dessutom åkte jag hem med massor ny motivation och revanshlust inför SM. Och bäst av allt: som alltid när man är iväg med det här gänget så är det en riktig glädjekick!!
Bild
ohlala, vad vi är bra!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s