Conguer a mountain?

Hade ihelgen en liten kick-off för stafettsäsongen 2013. Vi pratade bland annat om vad som är viktigt för oss som klubb, lag och individer för att vi ska nå framgång i 2013.

En viktig faktor är såklart tryggheten. När jag har sprungit har jag kännt tryggheten att gör jag mitt bästa så har jag gjort allt jag kan och det är tillräckligt. Jag tror också det är viktigt med en miljö där man vågar försöka. Och där man får försöka igen och igen tills man lyckas. En väg är sällan rak, men leder förr eller senare till målet…

Även om vi gör jobbet tillsammans måste var och en ta sitt ansvar för att bidra till att laget kan nå nya höjder nästa år. Jag har under året sprungit mittensträckor, eller näst sista. Jag har både fått gått ut och jagat, men även gått ut i täten. Jag har sprungit ensam, ihop med andra löpare, men även sprungit om en massa. När man går ut och jagar är det viktigt att inte bli nöjd bara för att man kommer ikapp ett lag som är bra och som gick ut långt fram. Jag har kännt mig trygg och antagit utmaningen oavsett utgångsläge. Jag tror det är viktigt att älska utmaningen. Och att se utmaningen! Det finns alltid någon utmaning att ge sig i kast med. Det är utmaningar som utvecklar mig, och jag letar efter nya i vinter. Tips?

I år fick jag testa på att springa första sträckan två gånger. En gång blev jag tillfrågad och en gång frågade jag om den. Både gångerna var i landslagsammanhang. Och båda gångerna hamnade jag i situationer som jag inte var van vid. Att springa med mycket folk omkring mig, och framförallt stressade folk är en utmaning. På första sträckan är det många löpare som har fysiken som sin starka sida. För mig kan det på en första sträckan handla om att ta tillvara på min tekniska styrka och låta de andra sköta springandet. Likadant kan gälla om jag springer en näst-eller sistasträcka mot löpare som är riktigt fysiskt snabba.

Och på tal om sista sträckor, det var ett tag sen jag sprang en sådan. En sista är ju väldigt speciell. För det är där det blir avgörande vilken ordning man springer över mållinjen. Jag tänker dock att det är viktigt oavsett sträcka att jag kämpar HELA vägen över mållinjen. Och tar kvinna-mot -kvinna figthen lite mera. Om inte annat är det bra övning att alltid komma först över mållnjen 😉

Förutom att vi ska träna på olika saker i vinter för att ta ett till steg till nästa år tror jag det är på tiden att vi på riktigt inser att vi är ett av dem absolut bästa lagen. För det är vi. Inte det allra bästa, men ett av dem bästa. Och bara för att vi är det behöver vi absolut inte överprestera eller känna världens press. Jag tänker mer att den tanken, eller faktan, kan ge oss en kick och en kittlande känsla i magen. Det är kul och spännade att vara där framme!!

conquer

/Nattinatt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s