Heaven and Hell: Lång-SM 2013

Sitter med ben som fortfarande får krampanfall, är besviken, frustrerad,klen, nöjd, förväntansfull. Det är ingen ordning på känslorna. Insåg nyss att ska jag skriva ett inlägg om Lång-SM så ska jag göra det nu, annars kommer det inte bli av. Efter ikväll kommer nog tankarna mer och mer fara iväg till nästa helgs medel och stafett!

I våras gjorde min skada att jag blev snuvad på natt- och sprint-SM på hemmaplan. Jag tycker alltid det är något speciellt och extra med hemmaplan! Oavsett form eller ork ville jag vara med och uppleva lången. Tävlingen var uppsnackat innan som heaven and hell. Kan säga att jag varit nervös för denna tävling från och till hela veckan. Inte jobbigt nervös, utan sådär härligt nervös att det kittlar i magen av förväntan att springa en stor tävling, att få spänna bågen och testa mina gränser.

Visste att dessa tävlingar skulle bli ett test för min fysiska kapacitet. Sist jag sprang en fullängd långdistans var på O-ringen och då slutade det allt för trist med allt för många vinglande långsamma steg. Det visade sig också att helgens SM satt min tekniska och mentala förmåga på prov.

På kvalloppet blev det efter en snabb sträcktidsanalys ganska klart att kortsträckorna behärskar jag (till och med så jag kan vara allra snabbast), men på långsträckorna tappar jag onödigt mycket tid. Att lära sig springa långsträckor över en natt är kanske inget man gör, men med en plan kan man komma en bit på vägen. Jag genomförde inte långsträckan som gick över hela finalkartan så tipptopp, men de två inledande 10minuters-sträckorna hade en klar förbättring från kvalloppet. Planerandet och genomförandet av långsträckor blir helt klart en rolig utmaning att ta tag i till nästa säsong! Fysiskt sätt klarar jag ungefär ett kvallopp. Dagens tuffa finalbana blev alldeles för tuff. Jag har varit löpbar igen i 3 månader nu och har helt enkelt inte kommit upp i den uthållighetsnivån i löpmusklerna ännu. Efter ca 50-60min idag började det krampa i mina baksida lår, och det följde med från och till ända till mål, in i duschen och nu på kvällen. Jag trodde det skulle bli Oringen-repris, men ville så gärna hålla springfart i mål. Och vill man så kan man! Det svåra är bara att när jag blir trött så blir också orienteringen mer krävande. Jag klarar av att titta på kartan, men jag måste ju också läsa och visualisera den. Det gjorde jag inte till 3e sista. Då blir det bom. Logiskt. Tog mig i mål som 8a på kvalet, och 14e på finalen. Jag vill bättre!

Nu ser jag fram emot en medeldistans, som jag vet att jag orkar hela banan och jag vet att jag behärskar tekniken. Jag tror att denna medeldistans också är värdig att snackas upp som något alldeles extra!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s