Medel-SM:kartor och reflektioner

Då stafetten gick så galet bra på SM förra helgen, har medel-SM och mina lopp där kommit lite i skymundan. Tänkte berätta lite kort om dessa lopp nu.

Medel-SM har till stor del varit mitt fokus under höstens SM-förberedelser och en av de tävlingarna jag sett fram emot allra mest detta år. Hemmaplan innebär fördel att det är nära att åka och träna, lära sig behärska de tekniska-, mentala- och fysiska kraven som terrängen ställer. Jag hade innan tävlingen funderat mycket på hur jag skulle orientera så effektivt som möjligt, ställt in mig mentalt att det skulle bli tufft, och så gott jag kunnat förbättrat min tuvlöpning. Jag tror nog att jag aldrig innan haft en så noggrann specifik teknisk plan. Dessutom uttänkt ett par veckor innan tävlingen. Den skiljde sig egentligen inte långt ifrån hur jag brukar orientera, då det som vanligt byggde på en genomtänkt sträckplan. I fokus var att konsekvent ta tid till att planera, ha tät kartkontakt och springa så långt som blicken bar mig från hållpunkt till hållpunkt för att kunna attackera kontrollerna bestämt.

Kval
Kvalet började lite knackigt. Jag insåg när jag kom upp till starten att det skulle börja uppe på det öppna och det skulle bli viktigt att vara med på kartan från början. Jag blev ändå lite osäker in mot kontrollen, istället för att rusa runt och irra stannade jag och läste in mig. Det gick en del tid, men hade säkerligen gått ännu mer tid om jag bara sprungit utan att veta vart. Jag var heller inte helt bestämd in i ringen till tvåan. Då man allt som oftast inte ser kontrollerna här förens man står på dem, måste man veta exakt vart den ska sitta och lita på sig själv att man vet och kan. Det bättra sig lite sen och nästa problem kom inte förens på väg till kontroll fem då jag tappade min kontrolldeff. i en buske. Maximal otur. Precis när jag skulle ge upp letandet och springa vidare hittade jag den, tack och lov för det! Blev sedan ikapp löpt av Lena Eliasson. Hon hade ett helt annan tempo. Insåg att jag med kunde springa i den farten, och fortfarande orientera lika metodiskt. Hade som mål innan att inte bry mig om några andra löpare utan lägga all koncentration på mig själv. Så fick det bli. Fortsatte följa min plan och slutade 3a i heatet. Det var bra kvalat! Den roliga banan och hur jag sprang kan ni se här:

130927 SM-kval

Final
Finalbanan hade jag höga förväntningar på. Jag hoppades att det skulle bli ruggigt svårt. Sista delen visste jag skulle vara ute på heden och där antog jag största utmaningen skulle bli farten och koncentrationen. Jag ville på finalen börja i ett litet snabbare tempo för att från början komma in i rätt fart. Men på ett villkor, bara om orienteringen tillät det. Jag har lite svårt just nu att växla till ett högre tempo mitt i ett lopp. Jag hade tur, första kontrollen var förhållandevis lätt då det var att följa kanten på en höjd/mosse och sedan sikta mot högsta toppen på nästa höjd. Jag gjorde inga direkta kontrollbommar på banan men tappade en del tid till tredje kontrollen då jag medvetet valde att hålla en högerbåge. Jag trodde jag tänkte smart och skulle få en mer lättlöpt väg, men det var lika mycket gräs där jag sprang som det varit rakt på. Det var alltså så att kortaste vägen var snabbast. Logiskt. Jag borde ha sett det, dessutom hade både sträckan och kontrolltagningen blivit enklare under sträcket.

Det var dessa första kontroller som jag tyckte det banans höjdpunkt. Efter varvningen blev det hed, där man såg långt bara man höjde blicken. Avslutningen var med andra ord rätt lätt, och jag önskar jag kunde sprungit på ännu fortare…Jag kämpade hela vägen och sprang mig riktigt trött, det var allt jag kunde göra för dagen. Loppet räckte till en 9e plats. Den bästa 9e platsen jag haft. Var väldigt nöjd med mitt lopp och resultat. Upp till vinnande Tove var det långt, men däremot kändes bronset absolut nåbart. Det gjorde mig väldigt glad att jag börjar komma tillbaka där jag vill vara med tekniken och fysiken. Det känns bra att även om jag inte känner mig tillräckligt snabb och stark så hänger jag ändå med.  I resultatlistan i finalen var det väldigt tätt bland tiderna, och det bommades inte så mycket jag trodde det skulle göra på detta SM. Tyvärr upplevde jag att finalbanan var lättare och en mindre utmaning än vad kvalet var. För min del var det synd att det inte blev så grymt svårt tekniskt som det kan vara i Sandsjöbacka. Jag visste såklart att det inte skulle vara så tufft som i Hagryd-dala, men lite tuffare än så här hade jag hoppats på.

130928 SM-final

Lätt eller svårt så var det hur som en grymt rolig tävling!! Här kommer det nog bli ett och annat träningspass, för en har jag mer att lära… 🙂

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s