Så händer det igen…DNS.

Idag skulle jag springa Ljungskiles långdistanstävling. Jag hade sett fram emot tävlingen. Veckorna in mot 25-manna har jag kunnat känna att en liten form sakta men säkert har börjat komma. Lagom till säsongens slut, men ändå, att känna sig stark är alltid uppskattat! Stukade foten lite lätt på 25-manna. Otur redan där. Idag vaknade jag med kliande hals. Otur igen. Samma beslut som inför 25-manna korten. Ska jag springa eller inte springa? Förnuftet säger en sak, viljan en annan. Ett beslut som är givet, men jobbigt att ta. Ett beslut att dra ut på. Bra är att jag trots allt blivit klokare med åren. Ingen start på 25manna-korten, ingen start idag. Vill inte chansa. Inte tävla sjuk. Livet är så mycket större. Men jag blir och är så deppig nu i denna sekund. Vill inte räkna mina DNS i år. Att bygga upp en förväntan, och sen inte ens få försöka, det skapar en jobbig känsla hos mig. Men om en stund bygger det upp ännu mer motivation och längtan. Ska jag kanske in och kika i tävlingskalendern, trots allt anmäla mig till någon mer tävlingen innan säsongen är slut? Jag menar, allt oflyt måste ju snart vända och föra något bra med sig!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s