Pärlor

Time flies…
Jag har sprungit orientering både i snö och barmark, varit på två helgläger med woc16-touch, fått punka på min cykel precis samtidigt som regnet började ösa ner som det bara kan göra här i Götet (Sara – jag hade behövt mer än låsolja!), fått en stand-in för mig på vasaloppsstafetten som typ är någons förälders grannes dotter som möjligtvis sätt ett par skidor och växte om i längd efter 10 år och då var det inte kul att leka mer…, saknat de oförgömliga långpass-bastu-apelsin-dunkadunka, svettats, skrattat, kämpat…Men nu till de fina pärlorna:

I mitten av januari var jag på läger i Halden med landslaget. Bästa passet där var när vi deltog i Haldens nattcup som innebar masstart med många på startlinjen. Jag började sådär. Var beredd men ändå inte att trängas med andra i skogen, sprang till fel gaffel och tog lite sämre vägval på första långsträckan. Var ett par minuter efter täten halvvägs in i loppet. Men, sen hände något. Väl i mål var jag endast någon sekund efter Mari Fasting som var snabbast för kvällen. Det var en bra tankeställare vad jag kan, vad jag inte kan och framförallt en försmak på TÄVLING! Det händer nått i ben och huvudet på mig när det blir fight 🙂

Två veckor efter var jag på ett nytt helgläger, denna gång i Strömstad, närmare bestämt i Kasen. Ett sånt läger med bara en bil där allt blir väldigt enkelt, nära, kul och mycket sauna. Det var mycket snö. Vilket framkallar en del nya löpstilar, skratt, fall. Och ja, det ställer till det lite ibland. Som när jag skulle attackera första långsträckan på långträningen. Var ett givet val att springa runt på stigen höger. Men det var bara det att det var ett skidspår där, och vi fick absolut inte springa där i. Så jag tänkte, jag kan väll lika bra gå ner i kärret. Det kan inte vara för dåligt. Jag är ändå ganska lätt, det kanske till och med bär. Trasslade mig igenom det gröna ut i kärret, och första 50m gick fort. Sen kom djupdykningen. Ner till midjan i ett vattenhål, sedan ett till, och ett till. Äsch, jag går upp på höjden istället. Klättrar upp. Möts av ett plockepinn av träd. Ett steg fram, ett fall ner, ett steg fram, ett fall, och så vidare…irritation, fula ord, som slutligen byts mot skratt. Vad håller jag på mig? Rycker upp mig. Jag hade en tävling att tänka på = motivation. Tar mig ut på höjden. Så nu ska jag bara ner här och upp på nästa höjd. Det är väldigt brant. Men det är ju också ett par höjdkurvor på kartan. Slutar med att jag åker på rumpan ner. Landar ute på vägen. Vägen? Skulle vara en stig…  JO, jag är en elitorienterare men jag hamnar bara lite fel ibland. Skyller allt på snön. För det var ju absolut inte mitt fel 😉

140201KasenlångK3

Det var inte sådär på alla pass. Jag fick med mig en heldel bra erfarenheter också! VM här kommer bli tufft, och otroligt vackert.

Jag har också sprungit på för mig nya kartor här i Göteborg. Till exempel Guddehjälm på vägen hem från Strömstad som bjöd på bokskog (!!). Jag var väldigt, väldigt trött från helgen i Strömstad och snubblade mest fram på slutet, men det var så njutbart!
140202Guddehjälm1
Helgen efter sprang jag brunbild i en ny del av Lexbyskogen. Mumsimums!

Lexby

Näst på programmet är Portugal och tävlingspremiär om knappt två veckor. Det ser jag fram emot! Så fyller jag 24 om bara någon dag. (Hint, hint! Kort, presenter, tårtor hinner fortfarande komma i tid…)

2013-07-14 14.17.03So long! …Let’s conquer a mountain.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s