Nordjysk, city-trail och förkylningseffekten

Helgen den 15-16mars tog jag färjan över till Danmark för Nordjysk 2dages. Det har nästan blivit lite av en tradition att åka över dit och springa tävlingar i början av säsongen. Det finns många roliga minnen därifrån som när vi ägnade timmar åt att sätta upp vårt mini klubbtält, när vi bodde på en byggarbetsplats med barnförbjudna bilder på väggarna, simmade i en bäck för att mötas av en elchock på andra sidan eller den gången Oskar briljerade med chili con carne….Och den här gången var jag så glad att åka med mamma och pappa som sällskap. Och ja det var inte min idé – det finns någon i familjen som är mer tävlingsgalen än mig! Så det blev två fina tävlingar i Klitt-terräng. Två dubbelsegrar till familjen. En VARM superfin lägenhet. En blåsig strand. Och sist men inte minst en toppbestigning på hela 88 meter över havet! Inte illa för att vara Jylland 🙂

nordjysk Tornby

Jag börjar lära mig att behärska det gröna, kryptallarna, klitterna och att cut-corners i den vita skogen. Det är faktsikt inte helt olikt hur det bitvis kan vara i Skottland – så all tid jag lagt i dessa skogar kan komma till nytta!

Trail
Helgen efter, den 23 mars, testade jag något mer fartfyllt. Icebug City-trail gick med start vid Svenska mäsan med en varvbana på 3km i Burgårdsparken som sprangs två gånger. Banan överträffade alla mina förväntningar. Det går alldeles utmärkt att springa trail mitt i stan. Och det gick att få till en utmanande och tuff bana. Varvbanan började och slutade med asfaltslöpning och där emellan sprang man upp och ner om och om igen i Burgårdsparken. Man sprang trappor uppför och nedför, över berghällar, genom taggbuskar, i lera, rullgrus, ett antal spätsiga svängar, till och med en backe liknande en slalombacke där gräset hamnade i munnen skulle forceras. Med andra ord en riktig trail-upplevelse. I stan. wow! Jag hade en duell med en triathlet tjej som jag tyvärr fick ge mig i. Tror att hon var lite bättre att springa med stumma ben än mig. Anyway, tack arrangörerna och deltagarna för att jag fick ett tufft och roligt träningspass! Tack för fina priser!

citytrail

Förkylningseffekten
Samma eftermiddag som trailloppet fick jag en rinnande snuva. Och jag tycker verkligen usch och blä om förkylningar. Speciellt när dem är sådär lite halvt; bryter inte riktigt ut men vill inte lämna kroppen heller. Jag blev nästan glad när näsan började rinna. För dagarna innan kände jag att en förkylningen kanske var på g – men det hände liksom inget åt något håll.  I alla fall, en förkylning har sina fördelar också. På mig får det effekten att jag går in i tävlingskalendern och suktar efter tävlingar. Och inte bara de där vanliga tävlingarna som det är givet att jag ska springa. Utan de som jag funderat lite på. Som till exempel natt-SM. Det var inte längre något att tveka över. Jag ska springa!! Det är ju SM. Och natt (som jag undvikit rätt bra även denna vinter). MEN, då jag kände mig bättre idag tog jag tag i saken direkt och satt på mig lampan och sprang. Se vad en förkylning kan göra – jag börjar träna nattorientering! Eller som i detta fall nattlöpning. Bättre sent än aldrig. Om drygt 2 veckor ska det fightas om SM-löv. SÅ…Bring it on!!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s