Student-VM

I söndags kom jag hem efter 9 dagar i Tjeckiska Olomouc, där årets student-VM hölls. Förväntningarna inför var höga och jag åkte dit för att kämpa om medaljerna. Jag kom dit ett par dagar innan tävlingarna började och hann bland annat med ett par träningar i skogen, dominera på den prestigefulla prologen, åka galna vattenrutschkanor och hänga med världens bästa lag!
bäst tjallalaFör mig började tävlingarna med långdistans i en terräng med många backar. Tyvärr drog jag (igen!) nitlotten att få starta allra först. Teknisktsett var det ett bra lopp. Jag tog smarta beslut och genomförde sträckorna enligt plan. Jag spikade alla kontroller (som resten av startfältet också gjorde?) Jag väggade inte (som jag gjort hela våren). Jag fastnade bara i gräs, brännässlor och björnbär ett par gången (det kunde ju faktiskt vara mycket värre, det kan det alltid…) Jag slutade på en 13e plats, vilket var helt okej med de förutsättningar som jag hade. Jag tror att jag framförallt har mycket att hämta fysiskt om jag får springa i sån här terräng ett par gånger till. Till skillnad från hemma är belastningen på hjärta och muskler mer varierad under en tävling. Nästa gång ska jag slita mera!

analys

Nästa tävling var sprint som var redan dagen efter lången. När jag vaknade på morgonen var det bara ett litet problem. Det värkte i varenda liten (och större) muskel. TRÄNINGSVÄRK. Tack och lov att adrenalin dödar all smärta! Att ta vägval över branta backar var kanske dock inte det smartaste beslutet under sprinten. Jag startade tidigt igen (hela 5 st framför denna gång!). Tyvärr var jag inte tillräckligt mentalt stark för den starttiden, även om det (nästan) verkligen inte spelar någon roll i sprint. Ska bättra mig på den punkten till nästa gång. Resultatet blev en 22e plats vilket jag inte alls är nöjd med. Jag sprang ju för guldet på både lång och sprint! Må hem och träna mera för denna gång var jag långt från att vara där.

stafettSista tävlingen för mig var stafett där jag var regerande mästare. Givetvis var jag laddad!! MEN, det fanns bara ett litet problem här också. Vi var bara två i laget. Anna Bachman och jag bestämde oss ändå för att ge allt för att vinna stafetten. Och japp så blev det. Anna gjorde en fin första sträcka och kunde skicka ut mig som sjua, 1.11min efter Sverige 1. Jag tog en onödigt lång gaffel till första kontrollen men sedan kutade jag ikapp Helena. Piggast i kroppen på hela veckan kunde jag springa i mål först ett par sekunder före. Seger! Det blev faktiskt seger på ”riktigt” för Sverige även efter 3 sträckor. Först springer Lilian-Helena-Lina in som segrare och en kvart senare gör killarna detsamma. Vilket lag! Jag rider på den vågen. Och tack för att ni var så ödmjuka mot oss som i slutändan fick stå och heja på 🙂
laget                                                                 Bästa laget ever! Tack för en grym vecka:)

Nu tar jag nya tag mot Euromeeting. Jag körde en fin träning i Rambomosse ikväll så nu är jag redo för lite tuvmossar igen!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s