10-mila 2015: The epic battle

Så var det redan över. Det man gått och längtat efter i månader, veckor, dagar. Och som är över på några få timmar. Den mest prestigefulla stafetten i Sverige. Den jag drömmer om att vinna en dag! Och visst blev det en epic battle på damstafetten i år? Det fanns på förhand många lag som kunde vara med och slåss om segern. När jag läste startlistan med dess laguppställningar kändes det som att många lag var bra, men ändå inte riktigt något som stack ut. Det är kul att ställa sig på startlinjen då, när man vet att man är en av dem som kan slåss om segern. Och hur det gick?

Järla hade länge taktpinnen. Fyllda av deras tro på varandra var jag säker på att de skulle ta hem det i år. Men heller inte helt oväntat, blev det ännu en gång de mer rutinerade tjejerna i Domnarvet som tog segern. Grattis till er!! Sjukt imponerad! Och GMOK1 tog liksom i fjol placeringen efter Pan-Århus. Dessvärre lite längre ner i listan i år på en 25e plats. Såklart är vi besvikna över det resultatet. Men det får mig också inse hur jäkla svårt det är att vara allra högst där uppe som vi var i fjol. Allt ska klaffa! Det räcker gott och väl med bra normala tekniska lopp, men man ska också få till dem, på just den här tävlingen alla fem löpare i lagen. Och det är så många faktorer runt omkring som spelar in. Med en annan gaffel hade man kanske fått den där kontrollen som man missade och utgångsläget hade blivit helt annorlunda för resten av stafetten.

Jag sprang i år sträcka 4, den så kallade långa dagen. Den var på heeeeela 60min. Tyvärr hamnade jag väll i ett litet jobbigt läge, där jag själv fick vara aktiv och försöka plocka lag och på den långa sträckan hemåt missade jag att haka på den stora klungan med Simone i spetsen. Just det är också anledningen till varför jag inte gillar raka sträckor. Man tjänar för mycket att ligga i en klunga. Jag hade kunnat tagit 15 placeringar till om jag väntat in tåget vid startpunkten istället för att ge mig ut på jakt själv. Att ändå tappa en minut på täten på sträckan tycker jag får anses bra. Det var riktigt bra lag och löpare allra längst fram. Med detta i baggaget taggar vi nu för nya stafetter. Om tre år får vi 10-mila på hemmaplan och innan dess är det också Jukola, SM-stafett och lite annat. Vi siktar mot toppen! Och vad var inte bättre motivation än att IFK Göteborg vann herrstafetten. Det var insane! Det är inspirerande att ett lag från stan, med ett gäng helt vanliga killar (kanske ska klassas som superkillar nu iofs?), kan vinna denna mäktiga stafett. Att vi tjejer från gmok i år ”bara” blev 3a i stan är också något som sporrar att göra ändring på. Det är kul för just nu är vi ett stort gäng brudar som taggar varandra. GMOK lag 2 leverade många bra lopp, en sträckseger (!) och var i mål var de bara en dryg minut efter GMOK1. Det finns mycket talang och vilja där.

TAGGA TAGGA mer stafett! Och watch out för #gmokbabes i framtiden. The true dream team. Som för övrigt hade tio tjejer som sprang in på en 176 plats i herrkaveln, som bästa tjejlag 🙂

Annonser

En tanke på “10-mila 2015: The epic battle”

  1. Bra jobbat Anna! =) Och stort lycka till i helgen! Fortsätt på din orientering – där blir det inga klungor på det sättet =)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s