Säsongen 2015 i backspegeln

2015 har varit ett fantastiskt år! När jag tänker tillbaka finns det så många fina ögonblick att glädjas åt. Jag har gjort så mycket bra. Bara det att jag tagit mina första minus rankingpoäng, stort! Det ända som jag egentligen är besviken över är tävlingarna jag aldrig fick chansen att springa. Den största besvikelsen var att inte få springa världscupsfinalen i Schweiz. Det har varit ett mål och en dröm så länge! I år med alla steg framåt kände jag äntligen att den skulle bli verklighet. Då jag var väldigt säker på min sak blev det en hård smäll att ta. Det är väll så, med höga förväntningar och drömmar kommer både djupa dalar och höga toppar. Jag tänkte i det här inlägget lyfta topparna, för det är dem jag vill njuta utav och ha färskt i minnet när jag nu går in vinterträning för 2016.

Foto: Raffael Huber
Foto: Raffael Huber

Vår
De första tävlingarna på året är alltid spännande. Det är så många frågor; Hur kommer jag stå mig mot de andra? Kommer alla timmar i vinter att ge utdelning? Orienteringstekniken? Det mentala? Då jag hade tränat lite annorlunda denna vinter var det extra spännande att se vad det hade gett för resultat. Jag tycker det är viktigt att gå in med självförtroende och även ett tydligt mål vad jag vill få ut av de första tävlingarna. Jag skulle ljuga om jag sa att vinna inte var det viktigaste. Men under de första tävlingarna prioriterade jag högt att komma in i bra rutiner, få flyt i tekniken och hitta balansen i anspänningsnivå.

En helg som jag bestämt mig för att verkligen ladda på och gå all in för var Kolmårdsdubbeln under påsken. Hemmaplan och ett stort bra motstånd kändes som ett perfekt första tillfälle att sätta mig själv i ett skarpt läge. Det började bra med en andra plats på medeldistansen, en halvminut efter Helena Jansson. Dagen efter var det stafett och där gick det till och med snäppet bättre. Emma och Viktoria skickade ut mig i ett inspirerande läge, det hela slutade med att jag hade en långspurt mot OK Kåre. Jag hoppas ni såg den spurten – det var bra frekvens och tryck i mina ben. Det kan nog vara en av dem minuterna jag är mest stolt över den här säsongen! Det är en bra sekvens att plocka fram varje gång en ny spurtduell väntar:)

Foto: Anna Wallin
Foto: Anna Wallin

Under hela våren pågick swedish Leauge. Inledningsvis höll jag en jämn nivå med topp10 -placeringar. Under finalhelgen uppe i Umeå slog jag till på stort och tog 2a platsen på medeldistansen. Så kul att ta en pallplats i tekniskkrävande terräng! Dagen efter avgjordes hela Swedish Leauge med jaktstarten. Jag kan tycka den har lite för stor betydelse då det kan kastas om rejält. Men så är reglerna. Jag gjorde ett bra lopp och kom 6a. Jag är väldigt nöjd med den placeringen! Jag hade inför säsongen satt upp ett mål att komma topp10 totalt. Trodde jag skulle få jobba hårt för att nå det, varpå det var häftigt att jag i slutändan till och med sprang om pallplatserna.

Foto: Swedish Leauge Umeå Fb-page
Foto: Swedish Leauge Umeå Facebook

Sommar
Sommaren började med att jag blev uttagen att springa Världscupen i Sverige. Det här var mitt huvudmål för säsongen! Hade dock hoppats på att springa långdistansen eller medeldistansen – där jag tror att med den fina vårform och terrrängvana som jag hade skulle kunna ha placerat mig riktigt bra.  Jag var trotsallt riktigt glad att bli uttagen till truppen och såg det som ett tillfälle att förbättra mina sprintskills. Det tråkiga var att tävlingen blev struken och mina världscupspoäng uteblev. Får tänka på att jag i alla fall blev ett par erfarenheter rikare. Jag lärde mig en hel del hur jag kan förbereda mig inför en sprint och blev ännu en gång påmind om att man inte ska krångla till större tävlingar för mycket. Det gäller liksom att inte tänka för mycket, utan bara köra på! Några veckor efter var det Sprint-SM uppe i Sundsvall och här knep jag 4e platsen 🙂

Hann också med att lapa lite sol och njuta utav fint väder under sommaren! Foto: Raffael Huber

Sommaren och även säsongens bästa och högsta höjdpunkt var O-ringen! Alltså, wow, wow, wow denna topp var hög! O-ringen är speciell. Sedan jag var ungdom och junior har jag så många etappsegrar och totalsegrar att jag knappt kan räkna dem. Att stå på pallen i seniorklassen har varit drömmen så länge! Skillnaden i år från tidigare seniorår var att jag verkligen visste vad jag ville. Jag ville vinna en etapp! Dem första jag sade det till skrattade bara och sa åt mig att tänka lite mer realistiskt. Jag kände mig ändå väldigt säker på min sak och tänker man ska drömma stort! Drömmen byggdes på lite när jag blev påmind om att jag borde satsa på totalen också, då chansen fanns där. Resultatet: 5-4-13-2-3 på etapperna och en 3e plats totalt!! 12sekunder från drömmen om etappseger på fjärde etappen. Ett vägval från etappseger på den andra etappen. Man vet alltid sin egen kapacitet bäst själv, och vill man något så ska man gå för det 😉 Det var otroligt mäktigt springa in på Boråsarena som trea totalt – det var med segerfeeling i hela kroppen!

Foto: Mårten Lång
orientering är också en publiksport! Här på Borås gator. Foto: Mårten Lång

Höst
Höstens stora mål var som sagt Världscupsfinalen i Schweiz. Jag sprang tyvärr inte tillräckligt bra på SM för att bli uttagen.  SM gick i år i södra Stockholm och där vann jag både lång-och medelkvalet men kunde tyvärr inte knyta ihop säcken under finalerna så det blev placeringarna 5 (lång) och 13 (medel). Det jag lärde mig från SM var framförallt hur skillnaden i anspänning inför en tävling fram till start påverkar mitt lopp. Jag älskar känslan att vara nervös, men mina bästa lopp har jag gjort när jag varit avslappnad inför uppgiften och tiden fram till start. Detta blir något att ta med mig inför nästa säsong!

Glada 4or!
Foto: Anna Wallin

Som tröst för Schweiz fick jag istället åka till Estland och Euromeeting. Bäst gick det på sprinten då jag kom 7a med chans på pallen om inte om hade varit, som vanligt 😉 Det var fina dagar med ett gött gäng och roliga tävlingar. Jag hade lite svårt att motivera mig och fokusera då jag i tanken hängde kvar lite i Schweizdrömmarna. Även om jag borde ha kunnat presterat bättre på dessa tävlingar gav det ett första intryck av vad som väntar under VM 2017. Det kan nog bli varierande, från hemskt brötigt till fina tallhedar. Värt att komma ihåg är att dem säkert kommer göra som nu och välja den finaste skogen till tävling. Man får inte bli för frustrerad på träningarna 🙂

Foto: Anna Wallin
Foto: Anna Wallin

Under hösten avslutades stafettsäsongen med 25-manna och Smålandskaveln. Jag har inte skrivit så mycket om stafetterna i denna summering. Jag ville i år prioritera min egna satsning lite högre och gjorde en del val därefter. Dock inte sagt att jag gav allt på dagen D för laget. Personligen är jag nöjd med min stafettsäsong och har lyckats fått ut det jag har haft i mig under alla stafetterna, bortsett från 10mila som var en liten nivå under vad jag hoppats. Som lag har vi haft både stolpe in och ut. Känslan är att vi kämpat en del, men det brukar också betyda att man är i utveckling, att någonting sker! Vi är nu ganska många tjejer med en vilja att ta utvecklas och bli bäst. Tycker vi har kommit en bra bit framåt i år! Jag har en känsla vi kommer få le mycket redan nästa år 🙂

Jag börjar nu arbetet mot nästa säsong och jag är så taggad. Jag hoppas 2016 ska fortsätta i samma golden touch som detta år!

20150723_134337~2

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s