Krossade drömmar, eller starten på nya?

När min vilja är stor, när jag hoppas att jag ska vara bättre än vad jag är, när jag försöker ge allt men kroppen inte svarar. Precis så var det ihelgen på Swedish Leuge och testtävlingarna inför VC/EM. Jag visste ju att min uppladdning inte var den bästa, att träningspassen de senaste tre veckorna inte varit många, men ändå hoppades jag något innerligt att kroppen skulle kunna leverera något. Som en kompis sa; du kan antagligen förvänta dig ett underverk och ett underlag. Tror jag fastnade i någon gråzon däremellan.

Medeltävlingen hade jag förhoppningar på. Den var inte så lång och är ju ofta rätt teknisk. Började ambitiöst men kroppen tröttnade ganska snabbt och fick gräva djupt i förråden för att orka hela vägen till målet. Ändå nöjd att jag kunde hålla ihop min orientering och använda det jag lärde mig på klubbens läger där nere tidigare i våras, men även lite bitter över misstaget till 4an. Till sprinten och lången hoppades jag sedan att min kropp skulle bli starkare, att jag liksom skulle träna upp mig under helgen. Har varit mycket hoppandes sista tiden…Tyvärr saknades all power och medeltävlingen satte sig nog i benen så det blev en tuff helg. Mycket slit. Mycket envishet. Mycket vilja. För ingenting. Eller det är väll inte helt sant. Men VC i Polen och EM i Tjeckien var två av mina stora mål i år och i vintras kändes dem absolut nåbara. Men i helgen var dem oceaner bort.

Frustrerad och besviken att jag inte fick ge mig själv en ärlig chans. Vissa saker är svåra att styra. Det är egentligen inte konstigt att vara sjuk en längre tid, men det är ganska mycket otur att få det precis innan viktiga tävlingar. En sida av elitidrottandet. Besvikelse och krossade drömmar. Jag hade kunnat skriva ett helt inlägg hur gärna och hur länge jag väntat på detta EM. Men nej. Det här är också en chans att bygga nya drömmar! Det väntar snart swedish leuge på hemmaplan, 10mila, Sprint-SM och kanske ska jag testa mig på något av Göteborgsvarvets lopp i år? Lite nya valmöjligheter öppnas, så alltid något. Jag hoppas jag ska hitta tillbaka till den form jag haft tidigare under vintern. Den finns där. Och jag är  grymt sugen på att tävla. Att jobba mot ett mål, en dröm! Men först träna mig stark igen 🙂

Vill avsluta det här inlägget med ett stort tack för all peppning efter den dåliga starten. Det tar verkligen på min motivation när saker inte går min väg. Det hade varit tufft att fortsätta satsa, ha tålamod, låta var sak ta sin tid om det inte var för er runt omkring mig. Min familj, vänner, konkurrenter, klubbkamrater, ledare, tränare och landslagsledning. Som i tisdags på klubbträningen när jag kommer upp och möts av en klapp på axeln och; ”Anna, du är bra! Du vet om det va?” Jag vet, men det är bra att bli påmind emellan åt 🙂

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s