Gran Canaria

Jag har idag läst på många bloggar om resor söderut till värme och barmark, men att det absolut inte varit någon semester utan endast hård träning och lite vila. Jag var också i värmen förra veckan för att träna men också för att semestra. Det känns väldigt bra att kunna skriva att jag både tränade och turistade. Vad som ger bäst resultat? Det får vi se till våren 😉

Tillsammans med 5 stycken löpare från IFK Mora höll jag till på Gran Canaria. Skönt med en mösterbrytare i vardagen och att få byta snö, regn och slask mot sol och värme. Vi hyrde ett hus uppe i bergen någon mil norr om Maspalomas som ligger på ön:s södra del. Utsikten från huset var berg åt ena hållet och havet åt andra. Direkt från boendet fanns flera stigar upp bland bergen och en golfbana perfekt för lugn jogg. Ön var häftig med mycket berg, hemliga stränder, slingriga vägar, många kaktusar och en öken.

Det blev flera bra pass under veckan. Ett orienteringspass i form av sprint och resten ren löpning. Vi körde två högintensiva intervallpass nere i Maspalomas park och ett tröskelpass som bestod av ett “backrace”. Från vårat hus joggade vi då ner till havet och sprang sedan 5 km med 500meters stigning upp på toppen närmast huset. Däremellan sprang vi lugna pass, både korta och långa och någon med mentalutmaning/förberedelse inför 10mila.Det blev också tjeckisk rörlighet, Norsk gång och Ungersk styrka, kul att få inspiration från andra och lära av varandra!

Vi sprang två riktigt fina distanspass som stack ut från dem andra. Den ena var uppe i bergen där vi sprang från 1000meters höjd upp till högsta punkten på ön,Pico de las Nieves. Toppen är på 1900m och utsikten räckte ända bort till Teneriffa. Det var en väldigt fin tur! Jag och Denisa höll oss på rätt väg nästan hela tiden 😉

Efter det distanspasset blev det en roadtrip tillbaka till boendet. Det var många utsiktsplatser som passerades, den ena finare än den andra. Vägen, kantad av blommande mandelträd, slingrade sig fram och vi stannade där vi kände för. Bland annat hittade vi den perfekta platsen mitt emellan två kända stenformationerna varav en har namnet Roque Nouble. I Tejeda blev det potatis med Mojosås och inköp av madelkakor som smakade gott i solnedgången…

Den andra löpturen som också var väldigt speciell var den till black beach. Målet för träningen var en svårtillgänglig och gömd strand med svart sand. För att komma dit var man tvungen att klättra över ett berg på 550 höjdmeter. Den sekunden man nådde kammen på berget och havet öppnade upp sig där nedanför var fantastisk!

Att det sedan blev ett stopp i charmiga Poertu de Morgan med smarriga pannkakor på vägen hem gjorde inte saken sämre 🙂

Att kunna få bra träningar, trevligt sällskap, få se fina platser, hemliga stränder, bada i havet och se fina solnedgångar gjorde det här till en toppenvecka. Tack för sällskapet Mora!

The sun is setting, but Mora is rising!
(gmokbabes-effekten)

VM-tester

För fyra år sedan började en dröm om att få representera Sverige på VM på hemmaplan. I helgen tog den drömmen slut, en aning tidigare än jag hoppats på. Det är såklart en stor tomhet och besvikelse. Men saken är den att jag i nuvarande form inte har något där att göra. Jag kan inte skylla på något annat än att jag inte är tillräckligt tränad för det i nuläget. Under dessa fyra år har det såklart gått upp och ner. Ibland har en plats känts långt bort, andra gånger närmre. Jag var riktigt pepp och hoppfull under detta års vinterträning då jag förra sommaren/hösten hade en av mina bästa säsonger någonsin och kunde matcha de allra bästa. Att jag inte är där nu är riktigt surt. Jag hoppas det beror på att min vår var en aning strulig och att det därför blir bättre och bättre för varje vecka. Det känns som så nu i alla fall! Då det nu inte blir något VM blir Venla, O-ringen och SM sommarens stora mål. För övrigt kommer Sverige ha ett grymt lag på VM, spana in det här; VM-truppen Jag håller mina tummar för er!

Att VM 2019 går på andra sidan gränsen av Svinesund, några mil norr om Strömstad är ju najs! Jag har många timmar i relevant skog att ta med mig dit. Wooop, hashtagen #roadtowoc2019 är härmed invigd!

Vad är att vara smart?

Egentligen borde jag vara i fullfärd att packa min väska nu. Kolla så att pass, biljetter, kompass och orienteringsskor är nerpackade. Egentligen borde jag vara supertaggad att dra till tjeckien imorgon. Istället sitter jag här. Väntar på att mitt ägg ska kokas, mackan rostas och nyponsoppan värmas. Hostar, snörvlar, grämer mig över att vara sjuk igen. Alla säger no stress, du är frisk snart. Men hur lätt är det med viktiga uttagningstävlingar som kommer närmre och närmre. Om 2 veckor drar säsongen igång på allvar med observationstävlingar för VC/EM. Det är också anledningen att jag sitter här och skriver istället för att packa min väska. Alltid försöka vara smarta.

Men vad är att välja det smartaste. Åka till EM-terrängen eller vara hemma. Jag vet inte hur självklart det låter för dig men nu när jag har fått smälta mitt beslut några timmar låter det ganska så rätt att vara hemma. Stanna hemma och bli frisk. Det måste ju ändå vara prio nummer ett när man är sjuk, att bli frisk. Det känns lättare här. Tårarna jag fällt de senaste dagarna, jag tror inte dem kommit för att jag varit rädd att missa lägret i Tjeckien utan att jag är så less på att vara sjuk. Att det värker i kroppen, rösten spricker och stressen att inte få träna. Rastlösheten att inte få träna. Samtidigt som jag känner mig ynklig, önskar att alla ska tycka synd om mig slås jag av verkligheten. Hur många som fightas mot sjukdomar som är livshotande, hur folk flyr krig. Och inte minst hur oskyldiga drabbas av terror, nu senast i Bryssel. Hur nära det kommer. Att mina föräldrar flyger samma dag, att det är nyfunna vänners hemstad, att en kompis har stått just där och väntat för bara en vecka sedan. Hur mycket det är vi inte kan påverka. Att allt vi kan göra är att leva, sprida glädje och kärlek till varandra.

Så what to do med min sjukdom. Min filosofi om träning i kombination med sjukdom är ganska enkel. Det är big no-no. Är jag sjuk vilar jag. För att inte bli allt för deppig har jag nu gjort en lista med roliga saker att göra i påsk. Jag får ju vända den här sjukdomsperioden till något bra, något kul. Likadant tänker jag med tävlingarna om 2,5 vecka. Jag kan inte påverka att jag blivit sjuk just nu, men jag kan göra det bästa utav det. Hur jag kommer prestera där kommer helt avgöras i mitt huvud. Vad jag tänker från och med nu fram till tävlingsstart kommer vara av betydelse. Hur mina ben känns och hur många timmar jag samlar i träningsboken fram tills dess kommer bara vara en del av många. Smarta val och positivt tänkande framöver så kommer jag vara redo för Skåne!

Önskar er alla en fin påsk! Att vara smart tror jag är att lyssna på sitt hjärta. Våga tänka långsiktigt. Prioritera vad som är viktigt för sig själv. Andra kommer alltid ha åsikter om dina och mina val. Så får det vara! Stay cool 🙂

 

Säsongspremiär på nordjysk 2-dages

Helgen 11-13 mars åkte jag till Danmark och Skagen tillsamman med mina föräldrar för att göra tävlingspremiär. Det har blivit lite av en tradition att göra den på Nordjysk 2-dages. Det är bra tävlingar med utmanande banor i en annorlunda terräng och hårt motstånd men samtidigt väldigt avslappnat. Det var i år elitklasser och det började med en kortare träning på fredagen, en 9km långdistans på lördagen och en nästan 5 km lång medeldistans på söndagen som avslut. Allra bäst gick långdistansen för mig. Jag kom 3a efter de två danska världsmästarna Maja och Ida. Jag var inte allt för långt efter och vann den allra längsta sträckan. Gjorde två klantiga saker då jag fastnade i grönt och tappade tid men annars är jag riktigt nöjd med loppet. Jag arbetade metodiskt och planerade samt genomförde sträckorna bra. Det känns bra att vara igång!

Långdistans bland klitter och kryptallar.

Kvällspromenad på en häftig strand.

Här ser ni min rutt från långdistansen och en bild från en promenad på klitterna. Det är verkligen häftiga sanddynor som finns runtomkring Skagen! Kul att få springa upp och ner bland dem 🙂

Nästa tävling blir först om två veckor. Detta veckoslut har jag varit i Strömstad och tränat och över påsken åker jag på läger i Tjeckien. Det blir därför lite mindre tävlingar än vanligt denna vår. Jag spar på tävlingssuget!

Vinterträningen i progress

Hej mina läsare!

Det är redan 4e februari och jag är mer än halvvägs in i vinterträningen. En period med både ups and downs. I stort går det enligt planen. Har blivit lite mindre teknik än vad jag hade önskat. Detta på grund av den snön som täckt stora delar av Sverige. Jag får helt enkelt lägga lite mer tid och fokus på de tekniska bitarna framöver. Jag har precis kommit hem från ett kort läger i Skåne där det blev ett par intensiva dagar med orientering. Så jag är på rätt väg!

På lägret i Skåne/Blekinge hann vi (jag och min klubb Göteborg-Majorna OK) träna lite olika pass. Vi började med att i torsdags köra ett EM-relevant pass i Halmstad. Jag fick på den träningen uppföljning av Andreas som jagade på mig att fysiskt våga vara offensiv och kapa sekunder på olika ställen under banan. På kvällen blev det en bana i strandterrängen nära Åhus. Superfint och väldigt annorlunda från Göteborg. Kurvbilden var både positiv och negativ vilket är en utmaning jag inte är så van vid. Under fredag och lördagen var det fokus på SM-relevanta träningar i Blekinge. Känns bra att redan nu har börjat dem förberedelserna!  På söndagen blev det ytterligare ett kontinentalt pass där jag återigen fick uppföljning av Andreas (Supertack!) innan det bar av hemåt mot Göteborg igen.

Tyvärr blev lägret inte helt som jag tänkt mig då jag sprang på mig världens träningsvärk i vaderna redan första dagen. Det låter rätt sjukt att jag lyckades med det men jag tror att starten efter en kort förkylningsperiod kanske blev lite för tuff. Tydligen var jag för klen för både tuffa intervaller på asfalt och en backig orienteringsbana i Halmstad med bara en dag emellan. Men jag tänker att det är precis så här vinterträningen är. Ibland flyter allt på, och däremellan kommer det små eller stor hinder att tackla. Det kommer en sjukdomsvecka, en tuff vecka i skolan, en vecka med lite motivation…Allt handlar om att hitta balansen. Då kommer flytet och progressionen. Som det ser ut är jag på väg att ta ett till steg i vinter med fysiken, tekniken och även det mental. Intervallerna har gått fort, jag har kunnat orientera mer offensivt och hittar lättare rätt tillstånd när det gäller. Samtidigt som det finns mycket kvar att jobba på. Jag är glad att det är ett tag kvar innan säsongen kickar igång!

Åhus brygga! Bara några steg härifrån bodde vi.

Min gata från den dagen det var snökaos i Göteborg…